Musikåret 2009

Läste i någon tidning för någon vecka sedan att 2009 var ett riktigt skitår med bara en massa saker som inte gått världens väg, den ekonomiska krisen, klimatavtal osv. men fan detta har varit ett fantastiskt år ! Åtminstone för mig, det är bara ta en titt på listan här under vad jag har fått uppleva:

Front 242 - Trädgår'n, Göteborg 9:e Januari
Jedi Mind Tricks - Musikens Hus, Göteborg 16:e Februari
The Prodigy - Berns, Stockholm 26:e Februari
5 Years Of Progress Festival - Musikens Hus, Göteborg 16:e Maj
Nitzer Ebb - Brew House, Göteborg 13:e Juni
Pet Shop Boys - Ciruks, Stockholm 28:e Juni
Arvikafestivalen - Arvika 2-4 Juli
KMFDM - O2 Academy, London 18:e Juli
90's (Dr. Alban, Haddaway, m.m.) - Pridepark, Stockholm 31:e Juli
VNV Nation - Forbrændingen, Köpenhamn 3:e September
Massive Attack - Annexet, Stockholm 18:e Oktober
A-Ha - Spektrum, Oslo 7:e November
The Prodigy - Spektrum, Oslo 14:e November
Armageddon Dildos - Stockholm 5:e December

14 konserter om man räknar de tre festivalerna som jag var på som en konsert vardera. Det bästa var nog utan tvekan Pet Shop Boys, helt fantastiska... De störta besvikelserna var väl A-Ha och Front 242 som inte riktigt levde upp till mina förväntingar men man kan inte få allt man vill ha. Jag har trots allt varit runt och rest en del i år.

Arvika - 1 Gång
London - 1 Gång
Köpenhamn - 1 Gång
Oslo - 2 Gånger
Göteborg - 4 Gånger
Stockholm - 5 Gånger

Body, Svett & Tårar

Armageddon Dildos, Bodytåget - Stockholm

2009-12-05

Shit... jag vet knappt vart jag skall börja, jag är så exalterad och vill bara spotta ut allt jag skrivit ned och upplevt på direkten, det sprudlar i fingrarna och kroppen vill inte sitta still. Allt och inget skall fram nu !


Asså jävlar vilken konsert, intimt... med en scen 20 cm högre än övriga golvet och med ett dansgolv med 40-50 pers ihoppackade röjde vi loss ! Det är body och alla har en gemensam nämnare, musik. Jag har svårt att mana fram ord, när man kan gå fram och tacka artisterna direkt efter konserten och byta ett par ord och samtidigt få höra att det är de som borde tacka oss (publiken) blir man glad och rörd. Kanske inte var världens bästa ur många aspekter, fulla tyskar som står och snackar en massa svenska, glömmer bort låttexter, beger sig ut i "publikhavet" och kör lite kängdans förtjänar all cred i världen.


Bara inom denna genre kan man bli så stora men ändå vara så små, du kan ramla med bar överkropp på glassplitter och bli liggandes där på golvet tack vare att den publik man försöker underhålla samt en själv är för fulla och galna, men vad gör det ? Fortsätt sjun, skaka av dig och dansa vidare. Hängivna fans, musiker och kärlek i mängder i en enda stor symbios av Electronic Body Music.


De låtar som bjöds på var bland annat:

Resist
East West
Fear
In My Mind (Like A Knife)
Infected
Raus
Skin

Saknade dock låtar som:

Frontline Of Violence
Homicidal Maniac
Tanz Auf Dem Vulkan

Men jag skall inte klaga det bjöds på mycket bra skit och vi fick fan en riktigt jävla bra konsert trots allt. Jag får fan inte fram ord, det var bara...


Önskar bara att jag får möjligheten att se de igen någon gång, det kanske inte var världens bästa ljud, världens bästa framförande och allt var väl mediokert förutom glöden, viljan och kärleken och i slutändan är det de som betyder något.


Body,
Bara Body...

Östra, Västra...

Fuck The Popstars, Fuck The Popstars

Å Knulla Poliserna

Kan inte ta cred för filmen ovan men tittar man inte så jätte noga så ser man mig faktiskt på andra sidan rummet ståendes och filmar precis samma sak. Denna är dock lite längre och av lite bättre kvalite. Min kommer förhoppningsvis dyka upp här snart också men då hamnar den under denna text eller i ett eget inlägg.

Warrior's Dance

The Prodigy, Spektrum - Oslo
2009-11-14

Jaha, då har man upplevt ytterligare ett riktigt riktigt sugit jävla förband, några från London som hette Enter Shikari. Vi är som The Streets fast i en annan genre och suger brutalt mycket mer, tack !

De drog igång direkt med World's On Fire och om det inte var världen som stod i brand under konserten så var det fan mitt hjärta. Det var ett enda stort röj under i stort sätt hela konserten, tyvärr fick man pausa, ta det lugnt och lugna ner sig för att ens stackars hjärta skulle orka med vilket är lite bekymmersamt.

De framförde många av sina låtar väldigt väl och hade förnyat, stod och mixade och förlängde en hel del av den vilket fungerade oerhört bra måste jag säga och det är verkligen svårt att röra odödliga klassiker som Firestarter, Voodoo People och Out of Space.

Nu vill jag att du sätter på din favoritlåt med The Prodigy någon som verkligen får dig att bara släppa allt och dansa vilt utan hämningar. Stäng nu ögonen och föreställ dig att du är på ett dansgolv med några tusen andra, ni har redan röjt loss till Prodigy i 50 minuter och det är kvavt, du är varm och svettig som fan men det ända du kan fokusera på är att fortsätta dansa. Det är mitt uppe i ett break i låten, det verkar som om ljudet sänks, en röst börjar tala till dig, det är Maxim och han säger till alla i publiken att sätta sig ner på huk. Ingen får ställa sig upp förens han säger något, lydigt följer du hans ord, mer och folk runt omkring dig börjar huka sig, plötsligt sitter hela publiken det är fruktansvärt stilla, lite otäckt och man vill nästan sträcka ut handen och ta på det.

Det börjar skrika i kroppen, jag vet det, de runt omkring mig vet det, Maxim, Keith och Liam vet det, snart kommer det breaket i låten är strax över och som en enda stor massiv orgasm förlöses hela publiken i en exploderande våg av basgångar. Det känns som om hjärtat håller på att sprängas och man vet hur illa man egentligen borde röra sig bort från den stora massan nära scen och ställa sig någonstans svalt och lite mindre intensivt men det går inte, allt man vill göra är att fortsätta att dansa !

Tyckte det inte var lika bra som de var i Stockholm och hade för mig att de höll på mycket längre och körde mer klassiker när jag såg de där men jag vette fan, det var mer intensivt och jävligt mycket mer intimt så det kan ha varit de och även att det var första gången jag såg de. Hur som helst tycker jag de kunde kört några mer klassiker som min bror förorda, No Good (Start The Dance) bl.a. men men kan inte få allt här i livet. Lite synd att jag glömde min kamera men lika bra var nog det för det hade fan inte varit lätt att få tagit några bra bilder i det där publikhavet.

Som sagt klart mycket bättre var de i Stockholm men det var verkligen inte en dålig konsert !

Något mer som var negativt att en sån här stor arean inte har en garderob !!! det är helt galet, fattar inte hur de förväntar sig att folk skall ta med sig all skit på konserten. Det är ju bara att be om problem, galet är det. Det andra är att de inte har vatten framme vid scen, visst är det innomhus och skulle kanske bli ganska halt men så mycket öl och dylikt folk dricker ändå så tror jag det skulle göra det samma. Skulle underlättat bra mycket för kan tänka mig att det är många som går därifrån med stor vätskebrist och det är inte särskilt bra. Kanske inte är det stora problemet just efter konserten men verkligen under, fan lätt att folk svimmar av hettan och det skulle ju inte vara första gången någonting liknande händer.

Ni får ursäkta för setlisten, är inte helt 100% på om den stämmer då det egentligen är setlisten för deras spelning i Helsingfors någon dag tidigare och det fanns ingen för spelningen i Oslo samt att vem som helst kan adda de låtar som de ansett var med så vet inte hur tillförlitlig den är men känns tillräckligt nära i alla fall.

Setlisten:

1. World's On Fire
2. Breathe
3. Omen
4. Poison
5. Spitfire
6. Warrior's Dance
7. Firestarter
8. Run With The Wolves
9. Voodoo People
10. Comanche
11. Omen [Reprise]
12. Invaders Must Die
13. Diesel Power ?
14. Smack My Bitch Up

Encore:

15. Take Me to the Hospital
16. Out of Space
17. Their Law
18. Stand Up

Fick den från Setlist.fm

A-Ha, En Besvikelse

A-Ha, Spektrum - Oslo
2009-11-07

Jaha då har man fått sett A-Ha också,
önskar nog att jag inte fått gjort det.

Nicklas (han som fick mig att starta denna blogg)
ringde mig och det första han säger är:

- Vad är du på för konsert idag då ?

Jag svara A-Ha och hör ett skratt ljuda ur min telefon, jag inser att han bara försökt dra ett litet skämt med mig. Antar att det säger en hel del om hur ofta jag går på konserter egentligen. Detta var ju trots allt 12:e konserten i år och jag har 2 kvar att gå på.

Skall dock börja med förbandet som jag fick sett, Monkey Boy...
(efter lite drygt en halvtimmes letande inser jag att bandet hette Donkeyboy) same fucking shit... spelar ändå ingen roll för de sög så jävla mycket. För det är fantastiskt hur människor som uppenbarligen kan spela på de instrument de håller i, lyckas spela något så pass själlöst och bortom pop och mainstream gör mig rädd och förvirrad.


Lyckades hitta deras låt på som går på P3 eller åtminstone den jag hört på radio, Ambitions och jag vill bara mörda dem. Mitt hat finner inte ord för ...go to a happy place. De tror inte att de är häftiga eller hårda utan de är så jävla content och bara är på scen, jag tror jag hellre lyssnar på dansband för resten av livet än att få höra en låt till av detta band. Jag skulle gett en bättre scenunderhållning om jag ställt mig upp på scen, tagit en skit.


Nu för att ta A-Ha, det var i princip en enda stor besvikelse. De var fantasilösa bildspel som kunde likaväl valts av en åttaåring som suttit och lekt i Windows. De hade mixat sönder sina låtar i refrängerna och det uppstod inget sväng eller tryck i låtarna de framförde. När de väl lyckas så blir det maffigt och det börjar bra, de rockar loss och drar med mig men lika fort dör den gnista de tänt. Mycket av konserten är en massa låtteasar och naturligtvis går jag igång men de låter mig fan aldrig komma, min extas och deras klimax uteblir.


De lyckas visa upp intimitet också och i låten Velvet blir man nästan tårögd och jag tror att det skall vända men det gör det inte... mer förbannad blir man när de säger att det är sista låten för kvällen. Det kunde lika väl ha varit det, skall jag gå härifrån förbannad och inte ens få höra Take On Me ?! Det som "omvärlden" ser A-Ha som. Det är inte ens roligt längre. De kommer tillbaks, kör en massa låtar och går av Igen, skall jag verkligen bli utan den ???

Allt blir bara förgäves, de kommer tillbaka, det är sista låten men allt är bara så uppgjort. Okej, gå av en gång för att ta en paus och kom tillbaka sen men detta är löjligt och ett hån. De tar kanske max en minut innan de är tillbaka. Till och med Take On Me blir bara ett spel för gallerian och känns påklistrat.

Allt hade varit bättre i en perfekt värld.

Det är med en bitter eftersmak och ljudupplevelse jag åker tillbaka mot Nesodden för att sova, jag hade inte så stora förväntningar, jag har hört en del så jag var inte helt omedveten om vad som skapats förutom låten Take On Me men detta var bara verkligen jätte dåligt, även om de framförde 2-3 låtar som verkligen var grymma så var det mesta bara skit och jag är besviken... vad kan man göra ? Det är bara ladda om batterierna och hoppas på att Prodigy ger en lika bra konsert som de gjorde i våras i Stockholm.

Lite Konsertfilm

KMFDM - A Drug Agains War
(O2 Acadamy - London 2009-07-18)

Ronan Sångaren I VNV Nation Drar Ett Skämt
(Forbrændingen - Köpenhamn 2009-09-04)

De Oskyldiga Har Inget Att Frukta

Massive Attack, Annexet - Stockholm

2009-10-18


Det börjar med att jag och brorsan dyker upp vid 6-tiden och enligt biljetten skall allt börja 19.30 och några av vakterna trodde att Massive Attack skulle börja timmen senare och allt höll sig till schemat som det tycks ha gjort för mig det senaste vilket är förvånansvärt då konserter alltid brukar dra ut på tiden. Det börjar med Martina Topley-Bird som meddelar att hon fått hjälp av en ninja och att personen som vanligtvis brukar stå för trummor är hemma då hans mamma var ganska dålig. Fattade inte hela ninja grejen, hon hälsade även något till alla ninjor i publiken på ett slaviskt språk om jag inte minns helt fel.

Jag lovar att fortsätta inom kort, min rygg & övriga kroppsdelar vill inte riktigt fungera som jag vill och jag måste ta en paus innan jag förstör något i min när het men återkommer förmodligen imorgon kväll.
(Med andra ord 22:e okt)

...fortsättning 22:e okt

Hon började spela och det var ganska nice, vet inte riktigt vad för typ av genre men duktig var hon och använde sig av en loopmaskin för att spela in sin röst flera gånger för att ha sig själv som i kör i bakgrunden medan hon sjön sin låt. Det var nog första gången jag sett någon göra detta live och det var riktigt välgjort. Hon spelade i drygt 30-40 minuter för att bli avslöst av Massive Attack som gick på strax efter utsatt tid, med andra ord runt halv 9.

Det första som spelas upp framför våra ögon är en rad ord som dyker upp på deras gigantiska diodvägg som står på scen. En sjuhelvetes massa droger avlöser varandra en efter en.

Några låtar senare så lär de oss hur pass stor skillnad det är mellan att "kanske ha råd med det där IKEA-köket denna månaden eller nästa" eller att oroa sig för att ha pengar till mat nästa dag. Kommer inte ihåg från vilket land de tar en jämförelse från men har för mig att det var Sudan och kanske att en lärare där tjänar $ 1.200 / år och i jämförelse en ny klocka från Swach $ 1.350 u.z.w.

Ni kanske undrar varför jag inte skriver något direkt om musiken det är väl trots allt en konsert där folk framför toner för att avnjutas och visst var det mycket bra skit de spelade men problemet är att jag inte är särskilt inlyssnad så har inte så jätte mycket kommentarer om någon direkt specifik låt.


Under större delen av konserten så spelar de på ordet frihet och dess innbeörd, citat av kända personer genom tiderna tittar förbi, en tydlig protest mot de övervaknings och polissamhälle vi har fått vaskas fram i det stormande hav av ord och meningar som sköljs över oss och den svenska meningen som skrivs ut på väggen fastnar hos mig:

- De oskyldiga har inget att frukta.

Svenska ord och meningar varvas med engelska och man glömmer nästan bort att det är någon som spelar musik där framme, allt man är koncentrerad är på att försöka suga upp så mycket av den textbaserade informationen som de matar dig med.


De enda två låtar jag känner igen och antagligen hört är Teardrop som framförs av den talangfulla Martina Topley-Bird det som gör mig lite besviken är att först och främst att det inte är orginal sångerskan på låten inte för att hon sjunger dåligt eller så utan att det är en så speciell röst som ger sången hela sin bärighet, det andra är akustiken i lokalen för det låter lite knasigt under hela konserten.

Den andra låten var Angel som faktiskt till min förvåning framförs av en man vilket jag inte trodde, ah asså vad skall man säga ?
Så vackert...

Några låtar senare tas vi på resor runtomkring i världen med flyg, en jordglob snurrar medan start och slutdestionationer dyker upp med flightnummer, datum och tider:

COMMERCIAL FLIGHTS

N0. 1050 DEPARTURE BRISTOL ARRIVAL AMSTERDAM
DATE 23/05/08 DEP 10:15 ARR 12:35


Sedan byts de gröna fina flighterna till röda och börjar flyga till helt andra platser, ibland med en massa X istället för datum, ibland fanns det bara en massa X som slutdestionation.

EXTRAORDINARY RENDITION FLIGHTS

N0. N37GP DEPARTURE WASHINGTON ARRIVAL BANJUL
DATE 08/02/02 DEP 13:15 ARR 20:13


För att avsluta detta inlägg så vill jag ge er tipset från den norske poeten Henrik Ibsen:

- You should never have your best trousers on
when you turn out to fight for freedom and truth.

Spellistan:

Bullet Proof Love
Heartcliff Star
Bable
16 Seeter
Rising Son
Red Light
Futureproof
Teardrop
Psyche
Mezzanine
Angel
Safe From Harm
Inertia Creeps

----------------------------------

Splitting The Atom
Unfinished
Marakesh
Karmacoma

Don't Touch My Penis, It Could Be Dangerous

VNV Nation, Forbrændingen - Köpenhamn
2009-09-04

Då har varit på sin fjärde ! VNV Nation konsert och sällan har man luktat så mycket amoniak. Jag vred ur min tröja efter konserten och var inte bara en droppe som frigjordes sig där ifrån må jag säga.


VNV är utan tvekan världens bästa live band, sådan underhållning, sådan kärlek, sådan närhet, sådan humor, det är bara intimt och vackert ! Tyvärr blev det inga svenska barnvisor denna gång och verkar som han (Ronan) inte var på jätte humör samt att han verkade ha lite om tid då han direkt skulle dra till någon ödslig del av Irland för att delta på sin brors bröllop dagen efter konserten, bil ner till Hamburg, flyga till Paris och sen vidare till Irland men som han sa så är han en sådan trooper och gör denna spelningen för oss fans.

Grejen är att alltid på VNVs spelningar i Sverige så står vi alltid och sjunger på Små Grodorna och Min Hatt Den Har Tre Kanter, någong gång under konserten vilket alltid är underhållande och oerhört gemytligt. Hela grejen till att det sjungs dessa sånger är tydligen att några fulla personern i Lund som stod och sjöng på någon av dessa låtar medan på VNV skulle gå upp på scen och detta tyckte Ronan var roligt och som man säger, the rest is history...


Det som gör VNV Nation till världens bästa live band är för att Ronan är en oerhörd underhållare och pratar väldigt mycket med publiken och är kvick på fötterna när det gäller att leverara en comeback. Ofta har han en historia att förmedla ofta något roligt som hänt tidigare under touren, han håller även igång ständigt på scen och låter inte publiken stå still eller vara tysta en enda sekund,
hela konserten skall vara ett enda stort röj. Självklart är fansen ett stort bidrag till stämningen, alla bara kör sitt och släpper loss.

Även om jag inte är direkt inlyssnad på VNV eller är något jättefan av de så går det fortfarade inte att frångå att de är verkligen bäst Live, det är sådan stämning, alla är igång, inte en enda död stund och kärleken flödar fram och tillbaka mellan scen och publikhavet. Alla som är där älskar att se dem uppträda och de älskar oss för det stöd det får. Man måste nästan vara där för att kunna uppleva det, något som är så bra är också att de är ett tillräckligt litet band för att kunna uppträda för kanske 200-300 pers om ens de och om det är något jag gillar är det intimkonserter, när man nästan blir ett med bandet på scen. Det är inte så att de uppträder för oss utan snarare med oss.


Lite synd att de flesta bilder jag tog blev suddiga, min kamera är inte världens bästa men mest hänger väl det på att jag är en dålig fotograf. Det var extra synd för att de hade ganska schysst bakgrundsshow, de hade hängt upp 4 stycken paneler med dioder på och körde schyssta mönster och ljusspel i typ "pixelformat".

Har lärt mig ett par ganska viktiga läxor efter denna konserten:

* Ta med dig ombyte och ha på sig shorts på en inomhuskonsert
- Man blir lätt svettig och törsig som fan.

* Kolla upp en extra gång vad som blir det billigaste resealternativet
- Kan hända att man annars får betala det dubbla

* Dra med polare på konsert är fett värt
- Hade inte varit lika ball utan Charles

KMFDM, O2 Acadamy - London (2009-07-18)

Vi kastas direkt in i första låten, D.I.Y men det tar ett litet tag innan själva huvudrollen för detta framträdande tar sig upp på scen. Inget är direkt som jag tänkt mig men ändå står de där framför mig, KMFDM ett av mina nutida favorit band. Under de senaste åren har de växt på mig som mycket av de band som jag haft endast enstaka låtar av i början av 2000-talet. KMFDM will never stop ! sjungs det och det är så sant, det blir bara bättre och bättre för var år som går.


Ett misstag och en lärdom, jag drar mig tillbaka från staketet som håller oss fans en bit från scen för att röra mig till min bror som står absolut längst bak i lokalen, jag vill se hur han tycker allt är och känner mig taskig bara för att dumpa honom. Han är inte lika exalterad som mig och tycker det är så där, jag stannar kvar en liten stund men så kommer låt nummer 3 på, Tohuvabohu samma namn på låten som albumet från 2007. Jag tänder till ännu en gång och blir lite besviken på mig själv för att lämnat mig grymma plats där fram, jag vill tillbaka och röja men hur fan då ?! Jag lyckas ta mig en bit fram, ungefär halvvägs men det räcker inte, jag vill vara där jag stod från början. Jag vill uppleva konserten first hand.


Tillslut så ser jag någon som är minst lika ivrig att ta sig fram som mig, det är bara att haka på. Känns alltid lite lättare om man är flera som knör sig fram, eller snarare om jag åtminstone är efter någon som tar sig fram så slipper jag vara the bad guy. Hau Ruck ! Ruck Zuck ! Jag har kommit fram lagom till att röja loss till ännu en grym live låt. Försöker ta mig tillbaka genom att låta grannarna lyssna på de låtar som spelades under konserten, det fungerar oerhört bra måste jag säga. Är dock lite besviken på mig själv att jag inte lysnade in mig på den senaste skivan innan jag drog på konserten och har fortfarande inte hört på den men det verkade lovande.

The Lovely Lucia

Det som var så jävla grymt att de hade ett jävligt schysst spann på låtarna och de körde inte enbart nya låtar utan den äldsta var trots allt från 93 och dessa jävlar har ändå släppt 26 album på 25 år så de har en hel del att vraka och välja på. Det blev en skön blandning och tycker det tyvärr är allt för ofta då band väljer att köra sitt senaste album rätt upp och ned och kanske slänger in en klassiker här och där. Kan vara väl förståeligt att man vill köra allt sitt nya men jag gillar variation och detta lyckades man verkligen med.

Något som är så skönt att de inte enbart sjunger på engelska utan även en hel del på tyska, detta är ju ganska förståeligt då sångaren och frontmannen Sascha Konietzko är tysk. På deras album Tohuvabohu så är det inte mindre än 6 olika språk som kan upplevas på de 11 låtarna albumet innehåller.


Ibland blir det svårt att urskilja och komma ihåg allt man upplevt och sett genom åren, vilken konsert var bäst ? Hur var det på på 101 för snart 3 år sedan ? Har även lite svårt att komma ihåg hur det var på KMFDM som det var precis 30 dagar sedan jag såg, att så här långt i efterhand försöka reminissa konserten visade sig vara ganska svårt. Fast det svåraste av allt är verkligen att suga in att man ännu en gång lyckats få se en av de band som jag aldrig trodde jag skulle få se live, detta mycket på grund av att många av mina favorit band och artister började och var stora under 80-talet och början av 90-talet och tillsyns många gånger lagt av och slutat med musik men sen plötsligt tagit sig i kragen och dratt ut på tourer.

För de som är intresserade så slänger jag upp en spellista från konserten, tyvärr fick jag inte tag på någon själv men lyckades hitta någon som hade det och frågade snällt om jag åtminstone inte kunde få ta en bild, vilket jag är oerhört glad att jag gjorde för det fick mig att komma ihåg lite mer vad som skedde på konserten nu så här i efterhand. Mitt minne är knappast något att förlita sig på.


Då var mitt absolut första inlägg på min nya konsertblogg klar, ni har fått ta del av KMFDMs konsert på O2 Academy i London. Synd att ni inte var där, det var verkligen något att se. Här näst blir det att dra mig söder ut och uppleva VNV Nation för 4:e gången ! det sjuka med detta är att jag inte något jätte fan utan bara mest haft turen att se de ett par gånger. De skall spela i Köpenhamn den 3:e september så förhoppningsvis så får ni läsa något om den konserten dagarna efter, kan hända att det dyker upp ett inlägg från någon annan konsert innan, vi får se. Tack och varse god Nicklas !