Sunday 13 November 2011

Min Hatt Den Har Små Grodor...

VNV Nation, Storan - Göteborg
(Förband, Straftanz)
2011-11-11

Det finns bara en sak att säga om VNV Nations livespelningar,
har du inte sett dem live så har du inte upplevt livemusik till fullo.

VNV Nation och dess publik kommer att ge dig en upplevelse utan dess like. Skall du se dem så föreslår jag verkligen att se dem i Sverige och det skadar inte om det är i Göteborg heller. Anledningen till att se dem i Sverige är att få chansen att få sjunga Små Grodorna och Min Hatt Den Har Tre Kanter med ungefär 300 andra personer och vem fan vill inte det ? Grejen är att de var någon gång under en spelning i Lund för en massa herrans år sedan som folk helt sonika började sjunga på Små Grodorna mellan de att S.P.O.C.K. gick av och VNV Nation skulle gå på (om jag greppat det hela rätt) och sedan så har det blivit en grej som vi fans här i Sverige gärna gör.

Det är inte enda anledningen till att gå och se dem men det är fan i mig en av de !

Detta var 6:e gången jag ser dem, ja jag räknar den gången på Musikens Hus för 4 år sedan då strömmen gick efter typ en halv låt, hur som så var detta nog tyvärr deras sämsta spelning hittils. Den var inte dålig på något sätt, bara att detta var utan tvekan trots allt den tråkigaste som jag har varit med på. Tycker att det var för lite "mellan snack" och interaktion med publiken, Ronana brukar alltid berätta en massa historier, dra lite skämt och "snacka med publiken" men efter varenda låt så kändes de som om de pressade för att få igång nästa för att lite "slippa prata", lite synd...

Jag är verkligen inget fan och är inte särskilt inlyssnad på musiken, det är bara just att de framför sin musik med sån värme och kärlek och har förstått det där med musik, visst så gör man allt först och främst för sin egna del men om du vill dela med dig av den och kunna göra något med det så måste du vara lyhörd och ge det publiken vill ha för annars går du under förr eller senare. Eller så blir man bara själalösa artister som spederar sin "fritid" med att jaga ner och stämma skiten ur sina fans som avgudar dem.

Som sagt det är en upplevelse utan dess like att gå på en VNV Nation spelning, man får uppleva så mycket värme och kärlek och det är så mycket positiv energi som flödar att man kan ju inget annat än att bli glad. Självklart har jag fortfarnade inte lärt mig att jag borde ta med mig ombyte, samt ett par shorts, oavsett väder utanför, för jävlar va svettig man blir. Slänger upp en video från konserten, blev tyvärr inga bilder, minnet tog slut och glömde ta med mig de andra minnen jag har.

Thursday 3 November 2011

Come On Katten, Det Svänger Ju...

DevilDriver, Parken - Göteborg
2011-11-02

De sätter igång så fort de kommer upp på scen och drar igång första låten, eftersom jag inte är värsta inlyssnad så känner jag inte riktigt igen den men borde ändå tycker man då den t
rots allt är från deras andra skiva The Fury Of Our Maker's Hand och låten är End Of The Line. Efter att låten är klar så förklarar Dez, sångaren att de skall ut på tour med Machine Head, Bring Me the Horizon & Darkest Hour och att eftersom de var lediga idag så passade de på att spela här, för dem är aldrig lediga. Jag är tacksam som fan för då slapp jag missa dem för skulle antagligen dragit till Köpenhamn och sett dem men det hela rann ut i sanden.


Om det nu går att lägga på ytterligare en växel i detta dubbeltrampsinferno och gitarrriffsblödande fingrar så gör dem det och Hold Back The Day drar igång och allt är som precis taget från deras liveinspelning på specialutgåvan av deras andra skiva. Det är så när som om han läser från ett manus när han frågar hur publiken mår innan låten riktigt kommit igång och sedan för att istället fråga hur många som känner till deras första album och ifall folk är medvetna om att de precis släppt ett till nytt album så frågar han om vi känner till Beast deras senaste album. Vilket folket gör och då drar första låten från skivan igång och man undrar när trummsetet skall expl
odera av allt frenetiskt dubbeltrampande.

Jag klagar inte, jag är bara fascinerad hur i helvet man lyckas pumpa så jävla fort och får fram så mycket toner på en och samma gång och som är urskiljningsbara och faktiskt skapar en melodi av det hela.

Det jag kändes som inte riktigt var på topp var ändå trots allt volymen på micken, den skall ju trots allt ligga framme med alla instrument för att liksom höras och särskilt när det blir så här jävla hår
t är det extra viktigt att få lite sång även om det inte alla gången är så lätt att urskilja alla ord om man verkligen inte kan låttexterna.

Tempot går ner lite för min del, de spelar låtar som inte riktigt jag är direkt inlyssnad på allt och inte riktigt allt som har fallit mig helt och hållet i smaken så låtarna Clouds Over California och Fate Stepped In åker förbi hyffsat obemärkt för min del. Så drar de igång med en av deras bästa låtar enligt mitt tycke och ytterligare en låt som finns med som liveinspelning, det är I Could Care Less och publiken går igång lite extra mycket, även jag.


Något jag var lite förvånad över var att de spelade bara två låtar från sitt senaste album men det kan bero på att detta var en extra spelning och de körde trots allt bara 1 timme och de ville kanske ge fansen lite försmak av vad de kan förvänta sig på den kommande touren samt att det nog är lite svårt att klämma in allt på så kort tid.
Jag var överlycklig för jag fick höra en hel del låtar jag verkligen gillar och fick lyssna på lite nytt också.

De sista låtarna de kör är Head On To Heartache, Impending Disaster samt Meet The Wretched och Before The Hangman's Noose och tycker väl att de kanske kunde gjort ett bättre val på slutet än just de sista två de spelade. Kände att jag saknade typ Digging Up The Corpses, The Mountain, The Devils Son och Swinging The Dead där de två sistnämnda låtarna faktiskt är just de låtar jag först hörde innan jag riktigt började lyssna på DevilDriver och det var i två avsnitt på Scrubs där de tyvärr lite felaktigt benämns som Speed Metal.


Hur som så var det riktigt nice, synd att man inte fick med sig någon, alltid roligare att gå med någon men för att sätta en känsla på hela kvällen så får det nog bli till att citera metalbjörnen numero uno, han är grå och äter myror, Baloo:

Come On Katten, Det Svänger Ju !

Min nacke är stel och den gör ont men jävlar vad det var värt det !

Saturday 30 April 2011

Das Stahlofonie Pfarrei And Its Pastor (2)...

Lite mer videomaterial från Die Krupps framförande.

Die Krupps - Als Wären Wir Für Immer



Die Krupps - Germaniac



Die Krupps - Bloodsuckers


Friday 29 April 2011

Das Stahlofonie Pfarrei And Its Pastor...

Die Krupps, Sticky Fingers - Göteborg
2011-04-26

(Join In The Rhythm Of Machines Tour)

Först ut är Autodafeh som redan har börjat när jag kommer dit, känner bara igen namnet men har aldrig hört de spela men hade en känsla av att de skulle spela åt EBM hållet vilket de gjorde också, helt okej men eftersom jag aldrig hört dem innan så var det lite svårt att komma igång kände jag. Jag var ju verkligen mest bara där för Die Krupps. Det är ju ytterligare ett av de stora 80-tals banden inom EBM och Synth som jag aldrig trodde jag skulle få se live. Jag trodde jag var nära för ett eller två år sedan men de blev inställt innan det ens blev något av det.

Det första jag slås av vilket inte är så förvånande är ju stycke av konst som redan är framställt på scen när Autodafeh spelar men som lyfts fram och blir mer tillgängligt är ju
det helt fantastiska slagverk som svetsats ihop till en tydligen så kallad stahlofon där ett antal låtar delvis framförs på detta slagverk av sångare Jürgen Engler.

De kickar igång första låten på högsta varv, Isolation.

Man får gåshud...

Det första jag tänker är att "fan va hårt detta är", det är brutalt, gitarrer, trummor det är en c
hock, trots att jag lyssnat en hel del på Die Krupps så blir jag så chockad och förvånad över hur intensivt och hur distansierat det är från EBM men samtidigt så ligger det där i kärnan i allt de gör. Man dras med och energikicken är enorm !

Sen så hör man första slingan komma igång, man vet så väl vad det är för låt, det är en av mina favoriter, jag blir helt till mig. Det tar visserligen lite längre stund för mig att registrera att det just är Crossfire de har börjat spela men även om min hjärna inte satt ord på låten så vet min kropp mycket väl hur den skall röra sig för att kunna få ut maximal njutning.

Som så ofta på spelningar med band från början av 80 & 90-talet så är jag bland de yngre i publiken och även jag börjar bli till åren. Det är fantastiskt att se en sådan dedikation från fansen och det skulle inte förvåna mig om Jean-Lyc, Douglas, Jürgen, Gabi, Dave och många fler inom genren är på scen och spelar nästa årtionden med just för att publiken hänger kvar lite som Keith och grabbarna.

För vem fan tror att
Oscar Linnros och Danieln David John Adams-Ray, de två killar som för ett par år sedan förpestade musiksverige med sin jävla grupp Snook och nu har tagit varsitt steg åt sidan och skapat egna musikkarriärer, kommer att fortsätta spela och göra musik in på 20-talet ? Men nog om detta, jag tycker det är så jävla skönt att se typ folk som är sisodär 40+ fortfarande står och rockar loss till gamla synthdängor.

Så kommer en ny låt från deras EP med samma namn, Als Wären Wir Für Immer och vad skall man säga ? Det var väldigt intressant och det låter som om den lika väl kunde gjorts av de för typ 15 år sedan och i detta sammanhang så är det faktiskt något positivt. Efter den så drar på de på Beyond som har ett h
elt annat sound, som spelar mycket mer på synthkänslor än något annat jag hört på konserten hittils. Det är rusktigt bra... gitarrer och det ganska råa sound finns fortfarande kvar men det är nyskapande och fräscht.


Det enda jag ångrar är bara att jag inte hade lyssnat in mig mer på dem innan jag drog på konserten. Hade faktiskt helt och hållet missat att de gjort något nytt. Lika mycket hade jag missat nästkommande låt från Nitzer Ebb som
Die Krupps valde att framföra, Blood Money och notera att denna låten är från '89. Det är bara konstatera att jag skulle suga som en journalist, har ju verkligen noll koll. Trots att det är Jürgen och hans kompisar där uppe på scen som framför den så märker man att det inte är deras låt, den bara andas Nitzer Ebb och jag kan bara hoppas på att de fortsätter detta lilla sammarbeta de dragit igång.

Efter detta drog de på ytterligare en cover denna gången från Visage och nu var det Der Amboss som fick ljuda ut ur högtalaren och jag må säga att jag är fascinerad över låtvalet, inte för att jag kände igen den eller något men just Visage av alla jävla grupper ? Men de lyckas sätta sin egna prägel på den och visst var det lite annorlunda men knappast dåligt.

En av deras lite nyare låtar, The Great Dived går förbi mig, antagligen mest för att jag inte heller har hört denna, synd men men så är det. Nästa låt som står på tur är Germaniac och där efter så rullar hit efter hit på som jag till och med jag känner igen. The Dawning Of Doom, Metal Machine Music, To The Hilt, Fatherland och encorenummret Bloodsuckers.

Visst var det ett par låtar man saknade men inget direkt som jag verkligen ville höra, jag fick ut väldigt mycket av den här konserten. Dels att jag verkligen fick se Die Krupps och att det verkligen var så jävla bra som de var. Det var riktigt jävla mäktigt, visste inte riktigt hur Niter Ebb skulle vara efter detta, för senast jag såg dem så var det inte jätte mycket att hänga i julgranen tyvärr.

Die Krupps - Fatherland



Setlisten:

1. Intro
2. Isolation
3. Crossfire
4. Black Beauty White Heat
5. Als Wären Wir Für Immer
5. Beyond
6. Blood Money (Nitzer Ebb Cover)
7. Der Amboss (Visage Cover)
8. The Great Divide
9. Germaniac
10. The Dawning Of Doom
11. Metal Machine Music
12. To The Hilt
13. Fatherland

Encore:

14: Bloodsuckers

Flattr Me ?