Friday 29 April 2011

Das Stahlofonie Pfarrei And Its Pastor...

Die Krupps, Sticky Fingers - Göteborg
2011-04-26

(Join In The Rhythm Of Machines Tour)

Först ut är Autodafeh som redan har börjat när jag kommer dit, känner bara igen namnet men har aldrig hört de spela men hade en känsla av att de skulle spela åt EBM hållet vilket de gjorde också, helt okej men eftersom jag aldrig hört dem innan så var det lite svårt att komma igång kände jag. Jag var ju verkligen mest bara där för Die Krupps. Det är ju ytterligare ett av de stora 80-tals banden inom EBM och Synth som jag aldrig trodde jag skulle få se live. Jag trodde jag var nära för ett eller två år sedan men de blev inställt innan det ens blev något av det.

Det första jag slås av vilket inte är så förvånande är ju stycke av konst som redan är framställt på scen när Autodafeh spelar men som lyfts fram och blir mer tillgängligt är ju
det helt fantastiska slagverk som svetsats ihop till en tydligen så kallad stahlofon där ett antal låtar delvis framförs på detta slagverk av sångare Jürgen Engler.

De kickar igång första låten på högsta varv, Isolation.

Man får gåshud...

Det första jag tänker är att "fan va hårt detta är", det är brutalt, gitarrer, trummor det är en c
hock, trots att jag lyssnat en hel del på Die Krupps så blir jag så chockad och förvånad över hur intensivt och hur distansierat det är från EBM men samtidigt så ligger det där i kärnan i allt de gör. Man dras med och energikicken är enorm !

Sen så hör man första slingan komma igång, man vet så väl vad det är för låt, det är en av mina favoriter, jag blir helt till mig. Det tar visserligen lite längre stund för mig att registrera att det just är Crossfire de har börjat spela men även om min hjärna inte satt ord på låten så vet min kropp mycket väl hur den skall röra sig för att kunna få ut maximal njutning.

Som så ofta på spelningar med band från början av 80 & 90-talet så är jag bland de yngre i publiken och även jag börjar bli till åren. Det är fantastiskt att se en sådan dedikation från fansen och det skulle inte förvåna mig om Jean-Lyc, Douglas, Jürgen, Gabi, Dave och många fler inom genren är på scen och spelar nästa årtionden med just för att publiken hänger kvar lite som Keith och grabbarna.

För vem fan tror att
Oscar Linnros och Danieln David John Adams-Ray, de två killar som för ett par år sedan förpestade musiksverige med sin jävla grupp Snook och nu har tagit varsitt steg åt sidan och skapat egna musikkarriärer, kommer att fortsätta spela och göra musik in på 20-talet ? Men nog om detta, jag tycker det är så jävla skönt att se typ folk som är sisodär 40+ fortfarande står och rockar loss till gamla synthdängor.

Så kommer en ny låt från deras EP med samma namn, Als Wären Wir Für Immer och vad skall man säga ? Det var väldigt intressant och det låter som om den lika väl kunde gjorts av de för typ 15 år sedan och i detta sammanhang så är det faktiskt något positivt. Efter den så drar på de på Beyond som har ett h
elt annat sound, som spelar mycket mer på synthkänslor än något annat jag hört på konserten hittils. Det är rusktigt bra... gitarrer och det ganska råa sound finns fortfarande kvar men det är nyskapande och fräscht.


Det enda jag ångrar är bara att jag inte hade lyssnat in mig mer på dem innan jag drog på konserten. Hade faktiskt helt och hållet missat att de gjort något nytt. Lika mycket hade jag missat nästkommande låt från Nitzer Ebb som
Die Krupps valde att framföra, Blood Money och notera att denna låten är från '89. Det är bara konstatera att jag skulle suga som en journalist, har ju verkligen noll koll. Trots att det är Jürgen och hans kompisar där uppe på scen som framför den så märker man att det inte är deras låt, den bara andas Nitzer Ebb och jag kan bara hoppas på att de fortsätter detta lilla sammarbeta de dragit igång.

Efter detta drog de på ytterligare en cover denna gången från Visage och nu var det Der Amboss som fick ljuda ut ur högtalaren och jag må säga att jag är fascinerad över låtvalet, inte för att jag kände igen den eller något men just Visage av alla jävla grupper ? Men de lyckas sätta sin egna prägel på den och visst var det lite annorlunda men knappast dåligt.

En av deras lite nyare låtar, The Great Dived går förbi mig, antagligen mest för att jag inte heller har hört denna, synd men men så är det. Nästa låt som står på tur är Germaniac och där efter så rullar hit efter hit på som jag till och med jag känner igen. The Dawning Of Doom, Metal Machine Music, To The Hilt, Fatherland och encorenummret Bloodsuckers.

Visst var det ett par låtar man saknade men inget direkt som jag verkligen ville höra, jag fick ut väldigt mycket av den här konserten. Dels att jag verkligen fick se Die Krupps och att det verkligen var så jävla bra som de var. Det var riktigt jävla mäktigt, visste inte riktigt hur Niter Ebb skulle vara efter detta, för senast jag såg dem så var det inte jätte mycket att hänga i julgranen tyvärr.

Die Krupps - Fatherland



Setlisten:

1. Intro
2. Isolation
3. Crossfire
4. Black Beauty White Heat
5. Als Wären Wir Für Immer
5. Beyond
6. Blood Money (Nitzer Ebb Cover)
7. Der Amboss (Visage Cover)
8. The Great Divide
9. Germaniac
10. The Dawning Of Doom
11. Metal Machine Music
12. To The Hilt
13. Fatherland

Encore:

14: Bloodsuckers

No comments:

Post a Comment

Flattr Me ?