Sunday 8 November 2009

A-Ha, En Besvikelse

A-Ha, Spektrum - Oslo
2009-11-07

Jaha då har man fått sett A-Ha också,
önskar nog att jag inte fått gjort de
t.

Nicklas (han som fick mig att starta denna blogg)
ringde mig och det första han säger är:


- Vad är du på för konsert idag då ?


Jag svara A-Ha och hör ett skratt ljuda ur min telefon, jag inser att han bara försökt dra ett litet skämt med mig. Antar att det säger en hel del om hur ofta jag går på konserter egentligen. Detta var ju trots allt 12:e konserten i år och jag har 2 kvar att gå på.

Skall dock börja med förbandet som jag fick sett, Monkey Boy...
(efter lite drygt en halvtimmes letande inser jag att bandet hette Donkeyboy)
same fucking shit... spelar ändå ingen roll för de sög så jävla mycket. För det är fantastiskt hur människor som uppenbarligen kan spela på de instrument de håller i, lyckas spela något så pass själlöst och bortom pop och mainstream gör mig rädd och förvirrad.


Lyckades hitta deras låt på som går på P3 eller åtminstone den jag hört på radio, Ambitions och jag vill bara mörda dem. Mitt hat finner inte ord för ...go to a happy place. De tror inte att de är häftiga eller hårda utan de är så jävla content och bara är på scen, jag tror jag hellre lyssnar på dansband för resten av livet än att få höra en låt till av detta band. Jag skulle gett en bättre scenunderhållning om jag ställt mig upp på scen, tagit en skit.


Nu för att ta A-Ha, det var i princip en enda stor besvikelse. De var fantasilösa bildspel som kunde likaväl valts av en åttaåring som suttit och lekt i Windows. De hade mixat sönder sina låtar i refrängerna och det uppstod inget sväng eller tryck i låtarna de framförde. När de väl lyckas så blir det maffigt och det börjar bra, de rockar loss och drar med mig men lika fort dör den gnista de tänt. Mycket av konserten är en massa låtteasar och naturligtvis går jag igång men de låter mig fan aldrig komma, min extas och deras klimax uteblir.


De lyckas visa upp intimitet också och i låten Velvet blir man nästan tårögd och jag tror att det skall vända men det gör det inte... mer förbannad blir man när de säger att det är sista låten för kvällen. Det kunde lika väl ha varit det, skall jag gå härifrån förbannad och inte ens få höra Take On Me ?! Det som "omvärlden" ser A-Ha som. Det är inte ens roligt längre. De kommer tillbaks, kör en massa låtar och går av Igen, skall jag verkligen bli utan den ???


Allt blir bara förgäves, de kommer tillbaka, det är sista låten men allt är bara så uppgjort. Okej, gå av en gång för att ta en paus och kom tillbaka sen men detta är löjligt och ett hån. De tar kanske max en minut innan de är tillbaka. Till och med Take On Me blir bara ett spel för gallerian och känns påklistrat.

Allt hade varit bättre i en perfekt värld.

Det är med en bitter eftersmak och ljudupplevelse jag åker tillbaka mot Nesodden för att sova, jag hade inte så stora förväntningar, jag har hört en del så jag var inte helt omedvet
en om vad som skapats förutom låten Take On Me men detta var bara verkligen jätte dåligt, även om de framförde 2-3 låtar som verkligen var grymma så var det mesta bara skit och jag är besviken... vad kan man göra ? Det är bara ladda om batterierna och hoppas på att Prodigy ger en lika bra konsert som de gjorde i våras i Stockholm.

No comments:

Post a Comment

Flattr Me ?